FINLAND!

Now i’m back in my cold cold country again. It took me 36 hours to get from Davao to my own hometown Kvevlax, 20 minutes outside Vasa.

I’ve met quite a few of my finnish friends already and have been able to pay two coffee-visits to my Lola. I came on thursday evening and went to the youth gathering in Sion Church already on friday night. I think there were about ten people i’ve never met before so i was happily surprised. this sunday i attended the service like usual and said something short about my time in the PH.

It is really great being back in Finland even though i miss the people i’ve got to know the last months. I will probably post some pictures later on this day, but it’s cold like crazy outside now so I wait for a while before taking them.

God bless you!

Jakob

Vänta i Vantaa

Mitt flyg från Frankfurt blev inställt så jag fick stanna där några extra timmar i morse. Detta ledde då i sin tur till att jag missade nästa flyg från Helsigfors till Vasa så nu sitter jag här i mitt kära fosterlands huvudstad. och väntar.

I planet från Hong Kong satt jag tillsammans med en Kines och hans vietnamesiska hustru. Jag försökte konversera lite på engelska utan resultat, men då vi efter några timmar kom fram till att vi hade det gemensamma språket svenska gick det betydligt bättre. De hade visst bott i helsingborg i 25 år.

Nu är jag i alla fall i Finland och sparade nyss 50 euro genom att flytta 7kg över från en väska till en annan. Det är kallt här.

Hong Kong international

Jag hittade trådlöst i Hong Kong och det passar ju fint då jag har några timmar till mitt förfogande. Jag lyfte från Davao ca halv två idag med 10kg övervikt i packningen. I Manilla kollade vakten frågande på mej: ”Sir, har du en bolo i din packning?” (= stor maskulin kniv). Jag svarade sanningsenligt: ”nej, jag har fem.”

Framför mej nu väntar en 12,5 timmars resa till Frankfurt och jag hoppas innerligt att min bänk är försedd med widescreen-tv och en hel massa bra film. Annars har jag alltid olika böcker med för det mesta rätt provocerande innehåll. Jag läser ju nu Pagan Christianity av Frank Viola och smälter lite i taget.

Frankfurt -> Helsinki -> Vaasa -> Påksholmen (kanske Eastre Island på engelska)

175 dagar och 500 portioner ris senare

Nu är det good bye Davao och So long Philippines för hela slanten. Sex korta månader är förbi och jag återvänder till mitt kära Finland. För dej som undrar och för dej som bara annars läser kan jag meddela följande fakta som kommer underlätta för oss alla:

• Jag har varit volontär i Filippinerna sedan elfte september -08 och har besökt olika församlingar i de södra och mellersta delarna av landet. Jag har deltagit i bibelstudier, husförsamlingsmöten och en hel massa andra sammankomster och dessutom jobbat humanitärt med bl.a. matutdelning. Jag har bott hos olika familjer och betalat en liten slant för mat och husrum varje vecka.

• JA, jag har trivts väldigt bra i Filippinerna även om den första tiden var lite utmanande.
• Nej, jag ämnar inte gifta mej med någon av de ca 50 filippinskor jag lärt känna.
• JA, jag har ätit mestadels väldigt normal mat med betoning på ris. Jag är aningen större nu än då jag lämnade Finland men skyller detta på att jag fyllde 20 i.o.m avresan och därför har upplevt förändrad metabolism.
• NEJ, jag är inte trött på ris utan har istället köpt en riskokare som ständigt ska stå fylld med färsktkokat ris hemma.
• JA, jag har mått dåligt vid ett par få tillfällen men har annars klarat Filippinsk mat och asiatisk bakterieflora utan problem
• JAA, Filippinerna är ett fantastiskt land och människorna är väldigt trevliga.
• NEJ, jag är inte så värst solbränd
• JA, jag kommer förhoppningsvis (”Godswill”, som man säger här) att återvända snart till Filippinerna men har inga intentioner att bli bofast här.
• NEJ, jag är inte helt säker på vad jag ska göra till hösten men planerar studera i Vasa. Jag kommer att jobba på en blomträdgård i Vasa fr.o.m påsk för att förtjäna mitt leverbröd (Det borde man prova baka, hehe)
• JA, det var väldigt bra att jag åkte till Filippinerna även om det var helt annorlunda än jag föreställt mej. Jag har sett och upplevt otroligt mycket nytt och tror också att jag har lärt mej en hel del. Jag tackar ödmjukt Gud för att han leder på rätta vägar

Denna fakta borde räcka för att undvika frågor som ”Hej, hur har du haft det?” och ”Hej, vad har du gjort där i Filippinerna nu riktigt?” eller favoriten ”Hej, vad ska du göra till hösten?” (den senare är det tydliga tecknet på ytlig bekantskap, men inte ond för det)

Mitt plan startar om några timmar och innan dess ska jag en sväng ut till Samal. Vi ses!

eder,

Jakob Erik West

Sista veckan

Konstigt att det nu är bara en vecka kvar tills jag sticker. En vecka tills jag bara kan drömma om plusgrader och varma dagar..

Jag bor den sista tiden hemma hos Kenneth och Zeny och om jag inte skulle ha ätit nåt opassligt i förrgår skulle jag ha varit på församlingsplanterarkonferens just nu. Istället ser jag på film och det är väl bra det också.

Pastor Willy fyllde 51 år i måndags och jag var med under hans tillställning på Jasmine Farm. Han önskade sig 50 mer år att leva och göra lärjungar och då vi kalkylerade lite kom vi fram till att han hinner nå en hel massa människor om han fortsätter i samma takt. Jag är väldigt fascinerad av den här mannens förmåga att leva ut en simpel men levande tro på Gud.

Vi ses snart, Finland

frukt i söt snöslask

Nåt av det bästa med Filippinerna är att värmen framkallar enorma begär efter allt som är kallt. Snö kan man bara drömma om men om man gillar sörjan som vi i Finland har flera gånger per vinter kan man alltid äta en Halo Halo.

Jag lovar att jag ska leta rätt på allt som krävs för att göra denna dessert i Finland. En kall vinterdag lär den knappast bli succé men vem kan motstå att äta mjölkig sötsnö med världens alla frukter under en varm sommardag? Halo Halo har blivit min favorit så här på slutrakan i Filippinerna och jag äter den därför så ofta möjlighet finns. Frukten är antagligen det dyraste i desserten så ofta består en portion av mycket is och kondenserad, sötad mjölk och lite av det andra. På bilderna ser man det ultimata.

Halo Halo översätts ”bland bland” och namnet kommer från att det är en mix av allt möjligt och att man dessutom (om man är filippinare) rör ihop rätten till en enda sörja innan man äter. Jag är fortfarande övertygad om att vi äter med de flesta om inte alla sinnen, så jag brukar försöka hålla det snyggt i koppen.

• 2 tablespoons nangka (jackfruit)
• 2 tablespoons macapuno (a variety of coconut meat sold in bottles)
• 2 tablespoons sweetened kidney beans
• 2 tablespoons sweetened garabanzos
• 2 tablespoons sweetened plantains
• 2 tablespoons ube or yam
• 2 tablespoons custard or creme caramel
• 2 tablespoons sweetened corn kernels
• crushed ice to fill glass
• 2/3 evaporated milk
• a scoop of ice cream on top

http://www.seasite.niu.edu/Tagalog/Tagalog_Default_files/Philippine_Culture/halo_halo.htm)

De trettio unga damerna

Jag föreslog till Pastor Willy att jag inte skulle träffa dem, de 30 unga tjejer som han träffade under ett besök till hälsovårdsstationen. Alla från deras klubb var på hälsokontroll och då Willy fick veta att de var prosituerade hade han genast frågat om han fick hålla ett bibelstudium i aulan. sagt och gjort.

Alla ville ta emot Gud där och då och han berättade om hur flera hade gråtit över sina liv och undrat om Gud faktiskt kan förlåta. wow.. Som jag skrev för nån dag sen är det ju svårt att veta vilka som ärligt vände sig till Gud den dagen, men Willys fru och en annan kvinna ska börja hålla bibelstudium, förhoppningsvis i klubben, varje vecka. Prostitution är svårt, för knappast har nån av tjejerna nåt självklart alternativ till försörjning. Be gärna för dem!

I går kväll var vi på fyra bibelstudium och mötte många olika människor. En äldre man började med att ursäkta för att han var full, men under vår lilla samling rörde Gud vid honom och vi ska besöka hans familj i kväll igen.

Det är en ära att få stå mellan tre pionjärer. Noel, Tess och Pastor Willy (yep, även hans titel skrivs med stor bokstav) har blivit gripna av Gud och är nu hans redskap för att gripa en hel massa andra människor. Ikväll ska jag rocka på nytt med de två tidigare.

Guds rike tillhör sådana

Vi hade en minikonsert i ett feedingområde här i Marbel i går kväll. Vi hade övat lite men vår trummis uteblev av fortfarande okänd anledning. Tur att Filippinerna inte är Finland och att barnen som lyssnade inte var ungdomar med dålig attityd. Vi hade roligt och sjöng både Filippinska klassiker och Hillsong.

Det roligaste var ändå att be för människorna efteråt. I vanlig ordning ville samtliga ”bli frälsta”. Det innebär att alla räckte upp handen då Pastor Willy utmanade dem till det. Svårt att veta vem och vilka som idag verkligen är födda på nytt, men tänk vad roligt att få möta ett 30-tal barn och be för dem. ”tror du på Jesus?” frågade jag dem jag bad för och om de inte själva gav nåt svar var det alltid nån äldre kompis som bekräftade att så nog var fallet. Tänk att få välsigna barn från fattiga och ibland trasiga familjer. Att få be om Guds beskydd och ledning i deras liv är en speciell upplevelse!

Idag skred jag äntligen till verket och håller nu på att trycka upp åtta planscher för 80 cent styck. Filippinerna är verkligen landet man borde besöka om ska tillverka banners och dylikt. Företaget jag använder tar P25 per kvadratfot, alltså ca 40 cent per 30×30 cm på nåt slags utomhuståligt plastigt tyg. Resultatet är åtminstone nästan lika bra som nåt jag sett i Finland och är säkert ypperligt att använda om man vill trycka upp en massiv påskkonferensbanner (beställningar till jakoberikwest@gmail.com)

ÅÄÖ…

Vad skulle världen vara utan dessa bokstäver?

Nu är jag för säkert femte gången tillbaka i Koronadal City (Marbel) och bor hos familjen Ouano. Jag kom hit klockan fyra i går och fick veta att vi skulle i väg klockan fem till en evangelistisk filmvisning. Vi åt mat med ett gäng pastorer som alla ville kalla mej pastor Jakob och introducera mej till olika damer. Nåväl, kvällens film var korset och stiletten och det var tur att jag läst boken eftersom filmen var tragiskt dubbad till Tagalog. Filmen avbröts abrupt och en kille petade mej i sidan och sa: ”Jag tror du ska prata nu…”

Det var rätt mycket folk på plats och många kom fram för frälsning. En kvinna som fick förbön blev totalt helad i sina båda armar och vi bad även för många andra. Yes vad roligt!

De sista dagarna i Isulan fortsatte som de tidigare och vi hade en avskedsfest dagen innan bibelskolan och finländaren skulle dra vidare mot olika destinationer. Jag kan inte sluta förvånas över Filippinares förmåga att komma i okntakt med sina känslor. Är det jag som är kall? Bibelskolan var väl på plats mindre än två veckor och några fällde tårar medan de höll sina tacktal (ca 10 minuter per person.. gäsp..) Undertecknad kände sig desperat då han inte ens visste namnet på familjen han bott hos under veckan.. hehe

Här kommer några försenade bilder på…

…det brutalt stora vattenfallet nära Lake Sebu.. Jag har ingen bild där man ser både början och slut för det var rätt högt. Nerslaget är till höger på bilden om du undrar.

…Dodon och James. båda två är bibelskolelever och de enda grabbarna i gänget. Jag uppskattar dem mycket men kan knappast ta med dem hem. (Nån föreslog att jag skulle ta James t.h. i en bur under namnet ”husdjur”)

…och Lotusflickan. Dom menade att det var riktiga lotusblommor som växte i fiskdammen. Sådana som typ buddister använder. Jag med min ’sjukdom’ lyckades förstås få med mig några frön. Flickan på bilden gav blomman till mej, men jag ville inte bli anklagad att ha stulit heliga plantor från nån okänd människas damm..

Valentine healing

Tva hela veckor plus nagra dagar aterstar tills jag atervander till finsk mark igen. Det ar konstigt hur man pa nat satt inser sa mycket da man just ar pavag bort. Den senare halvan av min tid i Filippinerna har verkligen rubbat manga av mina tidigare ideer och uppfattningar. Det har  varit en sjukt larorik tid.

Nu har vi haft moten och bibelstudier i vanlig ordning och det har faktiskt varit underbart att fa ifragasatta en hel massa religiost krafs och strava mot ett liv dar Gud och manniskor far vara det viktiga. Det ”religiosa krafset” ar jag ju bast pa sjalv om nan undrade vem som haller pa med sant.. Idag bad vi for en kvinna med brutet larben. Jag sjalv har knappast kant mej sa omotiverad att be pa en vecka som jag kande mej da, men kvinnan rorde friskt pa benet efter amen och kande hur det hettade dar vi bett for henne. wow. Det var val annu lite sjukt, men Gud rorde absolut vid henne och vi vantar pa fortsattningen.

I gar var vi vid en dotterforsamling (?) till Lord of the harvest fellowship och forutom att vi bad for en hel massa sjuka traffade vi ockso en rolig kvinna med ett tragiskt lustigt beteende. Hon har av nan orsak utvecklat ett slags tics som far henne att repetera beteenden som hon ser. Hon gjorde ALLT. ropade nan nat sa ropade hon samma sak. Da bibelskoleleverna med sin missbrukarattityd slog varann fick de den vantade reaktionen att hon ockso slog personen som just blivit slagen. Man borde ju inte skamta med sana har aldre kvinnnor, men tro mej, det var svart. En gang for en tid sen lar en kille ha sprungit forbi henne och hoppat over en kant ner i havet. Kvinnan hoppade impulsivt efter i sina finklader samtidigt som hon helt sakert imiterade alla ljud och extra rorelser som mannen astadkommit… And I laughed as if I didn’t know how to express other emotions.

Simon var har en svang idag och det var verkligen trevligt. I morgon ska jag predika och pa mandag drar jag till Marbel.